Som ni säkert har märkt är det bara när jag är så sjuk eller full så att jag blir bunden till sängen som jag skrifer här seger Per. Här kommer några nya dumma bilder som jag vill sätta balleszusammen bara här och och skriva lite feberdrömslika kommentarer om eftersom jag varit sjuk & handlingsförlamad i nästan en månad.
Zum erst, dieser bild zuym Malin Andersson ins Snapzbibliotehke Göthen-la-burgen.
(allstå icke på Ghoete-bibblan i Wolfenbuttlan där jag är mera hemmastadd bland handskrifterna. Dom får jag läsa utan vita hanskar bara jag har pilsnerflaskan under bordet och inte skrattar rätt ner i böka när jag läset den stora Pöten Götes handskrifter - dom brukar ha en 3-4 stycken i gömda i hyllan på tredje våningen i spiraltrappan till vänster när man kommer in)
- Bilderna hamnar lika tokigt som förut i denna blog trots att den verkar väldigt uppdaterad - men det skiter jag i, och går vidare med dagens bilder:
Det är tydligen problem med bildöverföringen ty vissa går inte fram, och de som går fram kommer i fel lodrät ordning. Horisontalsynken fynkar inte heller, ty blogger har väl fått en ny kock i javasoppan. (det är nästan så att det smakar fitta av den här nya redigeringsrutinen)
Nu över till svaret på bildgåtan för att göra pinan så kort som mögligt för mig.
Jo det kan jag tala om att det var varken Alicia eller Felicia som försvann,
ty det var min rumänska flickvän som brukade be dom snälla expiditerna
på stora systemet på söder att hänga två kassar vin bak på Permobilen när
hon skulle ha fest på Färgargårdstorget. Och då satt ju alltid Cornelis med
sin Guitar och sin vinpava i den långa allen uppemot Sofiakyrkan. Hon
visste ju inte vem han var men pratade med honom och pussade honom
i skägget för att lära sig lite bättre invandrarsvenska än holländaren har
hon berättat. Wrejsvikaren spelade för henne och berättade att han skrev
låtar om sina gamla flickvänner. Men när han sade; Vad heter DU? drog hon
gasen i botten med sina 4-bilbatterier i SAAB-permobilen och ville försvinna,
men han det där fyllot som blev alltför närgången, han sprang efter med gitarren
över axeln och skrek - Vad är ditt NAMN? - Vart bor DU?. När hon accelererade Bangårdsgatan rätt ner till Färgargårdstorgat gav han flåsande och skrikande äntligen upp. Sedan åkte hon Ringvägen-Götgatan till systemet för att slippa träffa honom
på nära avstånd.
http://www.youtube.com/watch?v=o7LjOtEFdM8
Simona och jag som heter Pelle har varit kära i varandra 3 ggr nu. Fört vid det Svarta Havet när vi var unga och vackra. Då kunde man lyfta henne ur rullstolen och bära ut henne over det långgrunda i Mamaia tills det blev en meter djupt. Då kunde hon sprattla i de salta vågorna själv. Jag hade ju bara min knaggliga turistrumänska,
men hon ikonmålerskan hade ett språk som de flesta förstår. Och sedan hade vi
&-så kärlekens språk. (dock ej fysiskt eftersom det kostade 40-tusen Lei i böter för henne - men det vorre det ju värt att komma upp till ditt hotellrum - det enda som hindrar mig är att om jag knullar med en utlänning så kanske dom drar in mitt Pass
- det vet du väl att jag tänker fly från detta land, viskade hon i vågskvalpet)
Och det grorde hon, så jag träffade henne 20 år senare när hon och hennes mamma Elena fått en handikappanpassad lägenhet på färgargårdstorget med sin atelje och bokhylla och sovsoffa på Balkongen. Hon hade Carl Gustaf Lindstedt som balkonggranne, och när dom satte igång och skrek till varandra på morgonen
gömde jag mig under balkongräcket och bara lyssnade och njöt av konversationen.
Cornelius såg jag nästan varje gång som jag gick från centralen genom Gamla Stan
ända bort till Hammarbykanalen. Men på den tiden satt han ofta och spelade i en överfull lokal eller satt ute och spelade med en hel hoper beundrare runt sig utan vinflaska. Han var aldrig ensam, så jag hade ingen anledning att tilltala honom.
Sedan han dog och jag var Söderkis i nästan 2 år sedan Simona och jag blivit kära för tredje gången. (vi hinner nog med en fjärde gång eftersom vi har mindre än 20 års uppehåll mellan gångerna) har jag börjat prata med honom när jag tar vägen förbi Katarina Kyrka. När jag går där på lilla grusgången där han och Anna Lind ligger
på var sin sida brukar jag ta en vit blomma av Anna (om hon har fått fler än han)
och lägga bland han något mörkrödare rosor samt tala lite saktmodigt med honom.
http://www.youtube.com/watch?v=d4BLuuSU2KE
Så nu vet han vem polaren Pelle var, som han stavade så illa i sina texter.
Jag har talat om för honom att jag ljög så in i helvete för honom och sade att jag är
kärlekskrank i den där flickan som var ledare för sossarnas ungdomsförbund som gifte sig med en moderat och bor på färgargårdstorget. - Fråga henne som du fick
den vita rosen av så kan hon vidimera att jag kan inde bli kär i en sosse även om
hon var röd och hade samma efternamn som min kommunistiska släkt på mödernet.
Men den där "Polaren Pär På Schochialen, där har du träffat rätt! Ty det var jag."
http://www.youtube.com/watch?v=76iv1ta0srI
Men vem som försvann har jag icke talat om för den hvilande Holländaren.
Det överlåter jag till simona att tala om när hon rullar in i Katarina Kyrka och
stoppar in sitt skärp för visning där. I Sofia Kyrka som hon ser från köksfönstret har hon 3 Per-manenta installationer.
Förresten var hon lite kompis med Anna som bodde högt upp i ett nybyggt höghus mellan sopstationen och kanalen. Hon ringde till polisen och sade i luren; - Jag har sett hennes mördare, han är lån och finklädd, står vid kajen och tittar på hennes fönster. Men polisen trodde ju inte på att hon både kan måla vackra Glorior och se Svarta Mörka moln runt en persons huvud. Det tog väl 2 veckor innan polisen tog honom med hjälp av en hemlig blodbank. Hon säger att det var rätt person.
Och jag tror på henne eftersom Buddismen står mig närmast, och jag kan se auran
på personer (inte i alla regnbågens färger) på direkten om de äro goda timida eller
elaka onda, eller mittemellan som vanliga människor (vilka är alltför få bland 08-orna).
Har förexten laddat ner en söderkis från Piratbukten. Det är den där Per-Anders som skrivit den. Inte Andersson utan Fågelström.
Som slutklämm klämmer jag in en bild när Simona möblerade om hela Uppsaladomen med sitt skräp. Det var också under en såndär långvarig paus i vårt förhållande, så jag blev inte ens informerad om att hon möblerat om hela Domkyrkan.
Bilden visar endast de tre objekt som hon ställt där det är som högst i tak.
PS
En gång för 20 år sedan såg jag översteprällen komma och då pekade jag
rätt upp i taket; Frågade med en barnsligt oförstående min rätt upp och
spörjte som så: Vafföla betyder dette tecknet? Då började han svamla om hur
man beskriver Treenigheten med trenne fingrar, varvid jag sade;
- Vet Du inte att de tre fingrarna visar hur man på fel sätt håller i ett Bowlingklot?
Han tänkte ett bra tag, och misstänkte säker mig för att vara lagledare för
"Gustaf Wasas Kanonkulor" i samma Bowling 3-mannakorpserie som Domkyrkan hade både Lag I & Lag II med i. Jag tror han fattade skämtet, ty han gick tillbaka till sakrestian hällande sig för skratt i handen. Det var faktiskt jag som var lagledare, men vi hade ju ingen firma som sponsrade oss, så när vi spelat med icke fulltaligt lag mot fjolårsvinnarna Andreassons Plåtslagare drog vi oss genast ur. Dum som jag var trodde jag att det fortfarande var nästan gratis att spela i Korpen. Ty jag har ju spelat både Schack "Amigos Perfidos" & pingpong "The Sound of Music" för en ringa slant där.
Joo, nog faen hamnade den sista bilden öferst. Och sedan var den svår att hitta bland alla jävla foton från utställningen. Hon hade ju skräpat ner i alla så kor också med sin så kallade kunst. Och fotografen som snäppt på måfå med sin Hasselbladere misstänger jag nu efter att ha sett halva bildsvepet vara hennes granne "den berömde fotografen Walter Hirsh" som sitter med sin bladare i knät i sin rullstol och väntar på att sola skall gå upp genom fönstren i kyrkfan. Walter som är född 1928 var ju en underbar fotograf när han höll sig till svartvitt tyskinspirerat foto. Han flydde från Hitler och tog underbara bilder av Cullbergbaletten med listig belysning sedan han lyckat komma till Sverige. Men det här var ju bara blaj. Tänk att lilla simona lyckats
hålla fotografen hemlig för mig ända tills nu när jag bläddrade igenom dem på dem
på en stor skärm. Anledningen till att jag har dessa bilder var att jag ville klippa ihop ett wievcard med 6-iga små tumnaglar till bilder på treenigheten till ett vykort .
Om jag hittar ett sånt hamnar det säkert överst. Skall söka,
- Ty den som söker, Han leter, står det ju i bibeln.
Nu är klockan långt över åtta. Jag har inte gått och lkagt mig och mina Pilserner äro slut. Så jag får ta en promenad till koppra och hämta Bira och gratisblaskorna.
Hittade inte bilden jag sökte, men hittade en på på när Ann-Catarine Rosenblad bjöd mig på Tulipanablad och Mariestadspilsener på Ulriksblads Världshus.
Men som ni ser om ni studerar bilden var det min kära Simona som satt på mig en sidenslips och bjudit mig till Ulriksdal. Canonfotografen i rullstol avslöjar sig själv i spegelen där hon sitter i Permobilen och knäpper mig med min G9:a.
Den bilden hamnar säkert först, och jag orkar bara inte redigera (inte ens korrläsa - ty sola är uppe)
En gåta till vet ni vad fanstyget som sitter och blockar blogger säger.
Vi godtjänner bara bilder som är mindre än 8 megabyte i vårat JEPG
joint-egendomlaga-personiella-format skapat under kokainrus i Hollywood för 30 år sedan. Så jag får väl skrifa ett nytt inlägg och stoppa in Simonas canon.jpg G9-formaterade bild som faktiskt bara är 5136401 bytes lång på ett annat sätt i nästa inlägg. Tack för idag (eller inatt)
Jag hittade den här videosnutten när han satt på mossebacken och spelade med en kleti & pleti - orkester på dekis. Det är ju så dyrt där uppe i mössan, så Simona tog med sig en termos och jag tog med mig en plastkasse pilsner när vi tittade ner på Gröna lunden och blickade ut över staden. När musiken började körde dom ut alla
som inte hade biljettet, eller stängde dörrarna till huset. Vi blevo dock aldrig utkörda genom stora Portalen, utan vi smet uppför ut i den lilla ingången som leder till lilla kyrkan. Jag pratade med ekorrarna som sprang runt kyrkan och Simona pratade med nunnorna som sprang åt andra hållet letandes Ekorrar och frågade med hög röst - Varför i Himmelens Frid är Kyrporten Låst? Och hur Fan kommer det sig att Kyrkan ännu inte är handikappanpassad???
http://www.youtube.com/watch?v=MOXFjgT3-Q8
